HJÄRTA: oktober 2009

Idag i skolan hade vi en hetsdiskussion om invandrare. Danmark eller iallafall köpenhamn är väldigt likt sverige med tanke på invandrare, här finns på samma sätt ronna och rinkeby så att säga.

Vi har två i klassen som bär slöja och de är väldigt insatta i att göra de bättre för danska invandrare, vilket jag tycker är bra. Men ibland kan de bli allt för mycket också. De har tagit upp detta med invandrare varje gång vi snackar om instutitioner och barn, under dessa två månader vi gått i skolan. Alltid samma argument och samma saker de säger. Inte för att de säger nått av ovikt men come on, hela tiden. Blir så uttjatat. Vi har även en kille som har föräldrar från bosnien och så mig, och bara för att vi också är invandrare så snackar vi inte konstant om det.

Blev iallafall en väldigt intressant diskussion och det väcker många tankar. För jag har i ärlighetens namn alltid kännt mig ganska splittrad i invandrarfrågor. Kanske mest för att man kan inte generalisera. Vissa är de "steriotypa" men alla dem som jag mött har inte varit det. Därav splittringen.

Men så tänker jag nu på mig, som är invandrare här. Det är inte så lätt att bli en "del av samhället" även för mig som har i princip samma kultur och som kommer från ett land utan krig tex.

När jag var ny här, så sökte jag mig direkt till andra Svenskar. Mitt största umgänger eller ja mitt enda umgänge innan jag började skolan var med svenskar. Precis som andra invandrare i stor grad gör.

När jag snackar med nån av mina svenska vänner, så pratar vi svenska med varandra. Vi pratar absolut inte danska, om inte en ensam liten dansk är i sällskap med oss. Precis som andra invandrare i stor grad gör.

Jag som svensk som inte är van vid högtiden Fasterlavn som finns här när man klär ut sig och slår katten ur tunnan, känner mig inte obekväm men "lost" när de gäller det. Precis som andra invandrare i stor grad gör över svenska traditioner.

När jag ser de såhär så kan jag förstå hur man verkligen på nått sätt måste fånga upp invandrare, iallafall andra och tredje generationen invandrare.

Sen kommer det ju alltid i alla länder finnas dem som inte gillar att andra nationalliteter bor i deras land. Mamma berättade tillexempel att när vi bodde här så var de några av de andra föräldrarna i min klass som inte pratade med henne. För att hon var svensk. För att hon inte pratade språket perfekt(okej hon var jättedålig på danska) men de kunde ju förstå henne.

Och då har vi samma kultur, vi kommer inte från ett land där vi varit tvungna att flytta ifrån och vi ser inte annorlunda ut. Bara för att vi inte hade samma språk.

Nu blev de lite flamsigt kanske och fullt med generlisationer, men men. Kännde för att skriva lite. haha