Kommer hem den 21 december sent på kvällen och åker tillbaka den 29 december!
I miss you all! Ses snart!!
torsdag 25 november 2010
Snö
Nu har vi också snö här i köpenhamn och jag myser. Även om jag cyklade hem igenom den första snön och det var läskigt och kallt och jobbigt, så är det nått visst med den första snön.
Snön får mig alltid att tänka på Renlavsvägen. Och det värmer liksom innom mig.
På praktiken går det bra! Jag är klar med mina projekt. Igår hade vi julpynts dag. Blev så jävla fint. Ska ta bilder och lägga upp här. Är väldigt nöjd med mitt projket med julpyntet och alla värkade nöjda.
Vi ska ha "nissevenner" på jobbet. Jag är inte helt med på vad det går ut på, men jag tror att det är i stil med att man ska ge så presenter eller busa med den personen genom hela december. Jag har fått våran städtant. Först kändes det lite tråkigt. Men sen kom jag på att jag får de ganska lätt. Dock svårt efter som jag inte känner henne direkt.
Och fatta hur kul de ska bli att någon ska ge mig grejer och busa! hihihih!
Nu har jag storstädat och lyssnar nu på julmusik, äter mandariner och stickar medans snön faller utanför mitt fönster. Ni kan tro jag stormyser!
Här är en till ny ring!
Snön får mig alltid att tänka på Renlavsvägen. Och det värmer liksom innom mig.
På praktiken går det bra! Jag är klar med mina projekt. Igår hade vi julpynts dag. Blev så jävla fint. Ska ta bilder och lägga upp här. Är väldigt nöjd med mitt projket med julpyntet och alla värkade nöjda.
Vi ska ha "nissevenner" på jobbet. Jag är inte helt med på vad det går ut på, men jag tror att det är i stil med att man ska ge så presenter eller busa med den personen genom hela december. Jag har fått våran städtant. Först kändes det lite tråkigt. Men sen kom jag på att jag får de ganska lätt. Dock svårt efter som jag inte känner henne direkt.
Och fatta hur kul de ska bli att någon ska ge mig grejer och busa! hihihih!
Nu har jag storstädat och lyssnar nu på julmusik, äter mandariner och stickar medans snön faller utanför mitt fönster. Ni kan tro jag stormyser!
Här är en till ny ring!
onsdag 17 november 2010
tisdag 9 november 2010
Livet alla frågor.
Jag har så mycket jag tänker på. Det som varit och det som komma skal. När ska jag hitta rätt? Hur vet man vad som är rätt? När ska lyckan komma mot mig?
Jag tänker på framtiden med glädje och rädsla. Det är otryggt att inte veta vad som kommer hända. Att jag vet att jag inte har nån som håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Att det löser sig.
Jag tänker tillbaka på ungdomsåren. På allt det jag hoppades på. Som jag fortfarande hoppas på. När börjar det rigtiga livet? Och finns det nått som heter så?
Om det här är livet blir jag lite besviken.
Jag vet att de inte blir mer än vad jag gör det till. Känns bara som det är en ständig väntan. Väntan på att alla pusselbitarna faller på plats.
Och jag är ändå otroligt nöjd. Jag har gjort mycket för min skull. Jag har flyttat och jag går min drömutbildning som ger mig så otroligt mycket. Både kunskap, glädje, nyfikenhet och allt sånt. Men hela tiden i bakhuvudet tänker jag på vad det är jag offrar. Vad jag missar.
Hjärtat är gravid. Jag är så överlycklig och glad. Men jag vill vara där. Jag vill inte missa nått. Men det kommer jag göra.
Sen har vi alla andra. Alla som jag saknar varje dag. Jag saknar min vardag med er. Jag saknar era händer i mina och era ljuva röster som viskar lugnande ord i mina öron.
Är det här det livet jag vill leva? När ska alla pusselbitarna åtminstånde falla lite på plats?
Förövrigt undrar jag om det är någon som läser dessa sporadiska och få inlägg jag skriver här? Vet ju att de tex inte syns på bloggkoll mer.
Well smell you later.
Jag tänker på framtiden med glädje och rädsla. Det är otryggt att inte veta vad som kommer hända. Att jag vet att jag inte har nån som håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Att det löser sig.
Jag tänker tillbaka på ungdomsåren. På allt det jag hoppades på. Som jag fortfarande hoppas på. När börjar det rigtiga livet? Och finns det nått som heter så?
Om det här är livet blir jag lite besviken.
Jag vet att de inte blir mer än vad jag gör det till. Känns bara som det är en ständig väntan. Väntan på att alla pusselbitarna faller på plats.
Och jag är ändå otroligt nöjd. Jag har gjort mycket för min skull. Jag har flyttat och jag går min drömutbildning som ger mig så otroligt mycket. Både kunskap, glädje, nyfikenhet och allt sånt. Men hela tiden i bakhuvudet tänker jag på vad det är jag offrar. Vad jag missar.
Hjärtat är gravid. Jag är så överlycklig och glad. Men jag vill vara där. Jag vill inte missa nått. Men det kommer jag göra.
Sen har vi alla andra. Alla som jag saknar varje dag. Jag saknar min vardag med er. Jag saknar era händer i mina och era ljuva röster som viskar lugnande ord i mina öron.
Är det här det livet jag vill leva? När ska alla pusselbitarna åtminstånde falla lite på plats?
Förövrigt undrar jag om det är någon som läser dessa sporadiska och få inlägg jag skriver här? Vet ju att de tex inte syns på bloggkoll mer.
Well smell you later.
lördag 6 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)