Livet alla frågor.

Jag har så mycket jag tänker på. Det som varit och det som komma skal. När ska jag hitta rätt? Hur vet man vad som är rätt? När ska lyckan komma mot mig?

Jag tänker på framtiden med glädje och rädsla. Det är otryggt att inte veta vad som kommer hända. Att jag vet att jag inte har nån som håller min hand och säger att allt kommer bli bra. Att det löser sig.

Jag tänker tillbaka på ungdomsåren. På allt det jag hoppades på. Som jag fortfarande hoppas på. När börjar det rigtiga livet? Och finns det nått som heter så?

Om det här är livet blir jag lite besviken.

Jag vet att de inte blir mer än vad jag gör det till. Känns bara som det är en ständig väntan. Väntan på att alla pusselbitarna faller på plats.

Och jag är ändå otroligt nöjd. Jag har gjort mycket för min skull. Jag har flyttat och jag går min drömutbildning som ger mig så otroligt mycket. Både kunskap, glädje, nyfikenhet och allt sånt. Men hela tiden i bakhuvudet tänker jag på vad det är jag offrar. Vad jag missar.

Hjärtat är gravid. Jag är så överlycklig och glad. Men jag vill vara där. Jag vill inte missa nått. Men det kommer jag göra.

Sen har vi alla andra. Alla som jag saknar varje dag. Jag saknar min vardag med er. Jag saknar era händer i mina och era ljuva röster som viskar lugnande ord i mina öron.

Är det här det livet jag vill leva? När ska alla pusselbitarna åtminstånde falla lite på plats?

Förövrigt undrar jag om det är någon som läser dessa sporadiska och få inlägg jag skriver här? Vet ju att de tex inte syns på bloggkoll mer.
Well smell you later.