HJÄRTA: En väldigt bra dag!

Jag vaknade i morse och kände mig inte alls redo, efter två nätter med aldeles för lite sömn så var skolan inte så lockande. Men jag kämpade mig upp. Kom till skolan för att få veta att vi skulle presentera våran inlämnade arbeten muntligt, vilket ingen i klssen verkade ha koll på och minst jag. Men även detta gjorde jag lite halvdant. Så än så länge kändes det som vilken tråkig dag som helst.

Sen skulle vi ha vårat första produktionsmöte. Eva kommer in, skäller lite på oss, de hade nämligen haft klass konferans om vår klass, bla bla bla. Vi vet allt det där. Sen finns det de som lyssnar och tar åt sig och de som bara lyssnar lite halvt. Men efter ett tag kom vi igång. Jag och jossan håller på att göra en planering när hon bara säger hur bra det går. Jag kollar runt och hela klassen, och då menar jag hela klassen, sitter och pratar(om det som de ska), ritar, fixar och har sig. Sen blev vi lite okoncentrerade för jag blir så stolt. Jag blir så glad. Allt känns så kul, och inte alls ångestfyllt och stressigt!

Vi höjde ribban, vi kan om vi vill, och vi ska fan göra den bästa slutisen ever!

Sen följde lunch och nutida(fitt)konst. Det är såååå tråkigt. Men mitt i den lektionen som kommer dagens bästa grej. STUDENTMÖSSORNA!!! Vi vart så lyckliga!!! Jag älskar/ hatar min otroligt fula mössa, för den står för det jag längtar efter, ser fram emot och den ultimata festen. Men också det som jag egentligen inte vill tänka på, slutet.

Sen hade vi en väldigt bubblig lektion med henke penke och sen bar det av ner på stan.

Väl på stan så ska jag gå till centralen för att möta rebecca. Jag ringer och lägger på till mamma(så jag slipper slösa pengar) samtidigt som jag går i solen och känner hur glad jag är och att jag bara vill berätta för mami att jag fått min mössa!! medans jag väntar så går jag ner för en backe och tänker att mamma ska säga att jag blivit så stor som fått min mössa eller nått i den stilen(HAHA). När hon väl ringer händer tre saker: studentmössekartongen vinglar till, jag försöker få upp mobilen som ringer och JAG RAMLAR! FRAMSTUPA NER FÖR BACKEN OCH GLIDER NER PÅ GRUSET!

Jag reser mig snabbt upp(det är ju pinsamt) och pustar fram mamma i telefonen och säger, med typ bäbis röst, att jag precis ramlat och att det gör jätte ont och att jag blev rädd. Att jag fått min studentmössa och var så glad innan och ville berätta men nu gjorde de jätte ont. (grät nästan)

och vad gör mamma?!?! SKRATTAR!!! HON SKRATTAR! jag förstår att jag måste låtit väldigt roligt och det är ju en ganska komisk grej, men grusskrapsår är inte och leka med! gjorde förjävligt ont. Gör det ioförsej fortfarande men.

Jag lägger iallafall på och haltar mig fram till rebecca, berättar väldigt ledset vad som hänt, byter sen humör direkt och berättar glatt om mössan och sen byter igen och ledset pratar om mina ömmande knän.

Mina leggings har gått sönder lite smått och jag kavlar upp dem och ser två köttiga sår!!! med blod rinnandes ner på benet!!! Jag tyckte så otroligt synd om mig själv, och jag som nyss var stora tjejen med sin studentmössa i en katong under armen, blev rebecka 10 år som precis ramlat och gjort sig jätte jätte jätttttteeee illa! haha

Jag är bra kul ibland, som när jag ramlar, som ellie och lovisa så snällt sa! haha

Men det var ändå eller, är en av årets bästa dagar!!!

:):O

mössan med Guld överdraget!