Det finns inga ord.

Pratade precis med min mamma. Vi snackade i över en timma. Den 6 november 1990 mördades hennes bror, min morbror, Niklas. Nu har han som dödaden honom genom att sätte en mössa på hans huvud och skjuta honom i huvudet, kommit ut med en bok. Eller han har skrivit den tillsammans men nån författar snubbe. Och han visar ingen ånger.

Dels att han inte ångrar nått eller på nått sätt visar att han känner skuld och att allt detta kommer upp på ytan igen rör ju upp många känslor. Mamma är såklart väldigt ledsen. Jag blir också så himla ledsen.

Han skyller på nån slags blackout samtidigt som han skyller på droger och säger även att han inte alls gjorde det med vilja. Att han bara skulle hota.

Han dödade min morbror. Min mammas bror. Och han visar inga tecken¨på ånger. Lyssnade precis på en radio intervju med honom. Det ända han ångrar av de kriminella handlingar han gjort är att han rånat flera pressbyrå butiker!!!! Inte att han tagit livet av en människa.

Jag är så arg och ledsen och jag vet inte vad. Kán inte rigtigt skriva nått mer nu.

Fyfan säger jag bara. Fyfan.