Jag tänkte tillängna det här inlägget till Josefin! För att hon är min klippa i stormen (haha) men hon finns alltid där, och hjälper mig när vi är stressade och hon ger mig ett lugn. Hon säger om min inlämnings uppgift suger eller om jag borde ändra nått. Det känns tryggt och bra.
Idag frågade hon jag var på arbetsintervju om jag skulle sakna min klass. Det slog mig i ansiktet att det inte är långt kvar nu. Vem ska sitta och ha mega ångest med mig, dagen innan ett prov om inte Josefin.
Sms kontakt mellan mig och henne igår, prat om nationella som vi hade idag.
Jag - "Varför är du så GLAD? Vi har ju ÅNGEST!"
Jossan -"åmen du vet när man är sådär jätte trött att man bara skrattar? EXAKT så äre med ångesten nu! JAG HAR ÖVERÅNGEST!
<3<3<3
Vi hatar klassen när vi är dåliga och sitter som två mammor och blir super stolta när vi är bra! Jag måste säga att vi fungerar väldigt bra ihop och jag är glad att jag hittade henne i våran skrothög till klass!
P.s Våran klass är en fin och charmig skrothög av sånt ingen egentligen ville ha! HAHA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar