Jag finner inte några ord.
Jag finner bara en tjock sorg i mitt bröst.
Jag vill skriva nått fint, men orden räcker inte till...
Tårarna tar inte slut.
Och jag tänker på er.
Ni som förlorat eran mamma, eran bästa vän, fru, vän.
Det är inte rätt. Någonstans.
Det gör mig så ont.
Som tur är så ska jag vara med Svea både idag och imorgon och vi ska på mysiga utflyckter i vårsolen. Så jag behöver inte vara ensam, det känns bra.
Jag kan inte minnas den tiden när hon inte var en del av mitt liv, och nu är hon....borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar