Hope, Dream, Believe.

Jag har tänkte mycket på om jag ska skriva om detta på bloggen. Men jag har inget annat att säga. Jag kan inte tänka på något annat. Jag känner mig så jävla ledsen. Jag tänker inte alls gå in på vad som hänt exakt, men mitt hjärta är totalkrossat och jag har svårt att gå igenom dagarn.

Jag har ingen aptit längre och det känns som min kropp stöter bort allt jag får i mig. Detta har aldrig skett för mig och det skrämmer mig att jag inte kan äta. Jag menar, hur dåligt jag än mått så har jag alltid kunnat äta. Men nu är det som att tillochmed min kropp hatar livet.

Jag är ledsen men också så otroligt arg. Jag förstår inte hur hon kan slänga bort våran vänskap. Hur hon prioriterat allt och vad hon gjort mot mig. Känner mig så jävla sviken. Jag vill aldrig mer träffa henne i nuläget. Och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vara vän med henne. Det som hon gjort nu gör så ont, men samtidigt så känns det som jag förlorat nått större, jag har förlorat en av mina bästa vänner.

Jag vet inte hur jag ska kunna klara detta. Jag vill kunna se framåt och jag vill kunna glömma allt som hänt. Men de är svårt och det gör så otroligt ont.